lördag 25 juni 2022

Byxhaveri!

Ok… det är dags att köpa nya brallor. Köpte dessa begagnade av en polare för några år sen, då var dom i bra skick men på senaste resan så verkligen bara föll dom sönder i sömmarna. Fick sy, tejpa och tillsist köpte jag tre tuber superlim och limmade alla sömmar…

Så nu är frågan vad jag skall köpa istället, kör vanligtvis med kevlarbyxor, men ett par lite mer vädertåliga är bra att ha.

Får bli en runda på Lillemans MC i Lund och kolla lite på vad som finns.






torsdag 23 juni 2022

Resultat och lärdomar

Antal länder: 11 st, några räknas förvisso knappt då vi bara passerade.

Antal mil: ca 850 mil.

Jag tappade hojen två gånger, Richard en gång. 

Fem nätter inomhus, resten i tält.

En BMW F70GS funkar för en sån här resa, men sitthöjden är något låg på den så nästa gång kommer jag använda en något högre hoj.

Nästa gång köper jag aluminium väskor, dom mjuka väskorna jag hade var kassa.

GPS i telefonen räcker inte riktigt, jag behöver köpa en riktig MC GPS.

Människor är vänliga, trevliga och nyfikna.







tisdag 21 juni 2022

Sverige!

Vaknar i Tyskland och påbörjar resan hem, en viss besvikelse infinner sig när jag inser att hotellet inte serverar frukost. Tillbringar en dag på autobahn med musik i lurarna, stannar i princip bara för att tanka.

När jag kommer till båten i Puttgarden träffar jag en Svensk som också varit nere och kört hoj i Europa, vi delar historier och äter lunch tillsammans på båten. I Rödby kör jag av båten och direkt genom Danmark, när bron blir synlig i Köpenhamn infinner sig en märklig känsla. Det är skönt att snart vara hemma, men trist att resan är slut.

Strax efter middag parkerar jag hojen hemma i Dalby, resan blev 850 mil genom 11 länder. Jag känner nu bara glädje och en otrolig tillfredställelse över att allt gått så bra.




måndag 20 juni 2022

Tyskland

Sovmorgon. Ligger kvar i tältet och väntar ut regnet och kör sen mot Hanover. Kör 77 mil idag, det går förvånansvärt långsamt i södra Tyskland så det blir en lång dag på hojen.

Äter lunch på en rastplats och dricker kaffe vid tankstoppen.

Det är svårt att hitta en camping i Hanover så jag tar in på hotell (Zum Jägerheim Hotel Restaurang). Hotellet är rent och snyggt men ganska omodernt, där finns en viss charm över det förvisso.

Äter middag på rummet, 01:00 är det gonatt.




 

söndag 19 juni 2022

Österrike

När jag vaknar i Slovenien känner jag att det är dags att påbörja resan hem, tanken var att stanna i Österrike några dagar men jag kommer skippa det. Jag är helt nöjd med att avsluta resan nu.

Jag kör genom Slovenien mot Klagfourt. När jag kör genom Slovenien så noterar jag att det är ett av de renaste länderna jag besökt, nästan inget skräp någonstans.

Innan jag lämnar Slovenien äter jag en pizza i Ljubljara.

Resan genom Österrike är långtråkig och händelselös, äter lunch utanför en bensinstation. Det är intressant att titta på folk som är på resa. Turisterna börjar anlända och dom kommer i fullpackade bussar till varje rastplats, jag känner mig ovan vid folk och håller mig för mig själv.

Hittar en trevlig, men förvånansvärt dyr camping utanför Salzburg, Camping Auwirt.








lördag 18 juni 2022

Slovenien

Det är otroligt varmt när jag lämnar Kroatien för färden mot Slovenien. Jag har satt upp tältet under några träd och jag hinner precis packa ihop innan skuggan är borta och det närmar sig 35 grader.

Jag kör väg D8 längs havet, det är vackert, varmt och går ganska långsamt. När jag passerat Split byter jag till väg A1 för lite snabbare mil, äter lunch på en bensinstation och fikar senare på en parkering. Missförstå mig inte, jag gillar det, känslan av att man har klivit av världen och lever i sin egen lilla bubbla.

Kommer till Slovenien kl 20:00, något senare än vad jag tänkt men det ligger en camping precis vid gränsen (Kamp Lovsin). Campingen är väldigt fin och jag är deras första gäst från Sverige, något som jag firar med en öl tillsammans med ägaren. Han har varit 18 år i armen och vi har en väldigt intressant om världens säkerhetsläge, Sveriges eventuella medlemsskap i Nato och läget i Ukraina. Han visar mig staketet till Schengen som går precis bakom campingen, det är ett politiskt laddat staket som han är väldigt besviken över.

Ringer Sofie senare på kvällen, vi pratar länge och jag inser att jag faktiskt börjar få lite hemlängtan.

Äter nudlar, duschar, somnar.





Gränsen till Schengenområdet



fredag 17 juni 2022

Kroatien, utanför Dubrovnik

Jag har tur och hittar igen en camping som ligger precis vid havet. Jag tänkte först stanna i Dubrovnik men staden är stor, mycket turister och när ett av kryssningsfartygen anländer beslutar jag mig för att köra vidare till ett lugnare ställe.

Jag stannar två nätter och gör inte mycket, badar, solar och går en runda i området. Första kvällen tillbringar jag med ett par från Tyskland. Dom reser i Europa med en 30 år gammal van och deras 1 åriga dotter, dom är supertrevliga och jag får massvis med tips inför Slovenien. Andra kvällen köper jag en liten flaska vin och lagar mat nere vid strandkanten. Här är inte så mycket folk i området, kanske har inte säsongen kommit igång riktigt ännu? Restaurangerna är märkligt tomma.

Richard hör av sig och meddelar att han kommer ta färjan från Sassnitz kl 23:00 efter han kört många mil sen vi skildes i Montenegro.







onsdag 15 juni 2022

Montenegro, Bar

Vi tältar på Autokamp Oliva, vilket är helt perfekt. Tälten står 50m ifrån Medelhavet och vi tar en lugn eftermiddag på stranden. Dricker en öl och gör ett av resans ovanliga restaurangbesök, vilket var ett korrekt beslut då maten var god!

Innan vi lämnar Bar behöver jag spänna kedjan, det fixas kvickt då rätt verktyg var med och det hela går förvånansvärt smidigt. 

Richard påbörjar sin resa hemåt och jag beslutar mig för att köra genom Kroatien och följa havet upp till Slovakien.




Montenegro

Vi hade tänkt att tälta i nationalparken Tara, men efter en helt episk felkörning hamnade vi vid gränsen till Albanien, gränspolisen tyckte det hela var ganska roligt när vi frågade vilket land gränsen var till :) 

Vägarna är i Montenegro är perfekta hojvägar, berg och många svängar. Jag tror inte det finns en rak väg i hela landet, underbart. Då vi missade vårt mål Tara så får vi ta in på hotell när det börjar bli mörkt. På hotellet träffar vi några Svenskar som är på semester i Montenegro, vi äter frukost tillsammans och får en trevlig pratstund. Dom ger oss lite tips om Montenegro och vi beslutar oss för att köra till staden Bar som ligger vid medelhavet, vår plan är att mötas där igen men då mobiltelefoner inte alltid fungerar när man vill så missade vi dom.





måndag 13 juni 2022

Serbien

I Serbien tältar vi vid en stor sjö, naturen är magnifik och vi borde absolut stanna längre i Serbien men tyvärr har vi inte riktigt tid utan Serbien får bli ett land jag får försöka återkomma till vid något senare tillfälle. vi kör genom Serbien på en dag med målet inställt på Montenegro.

På kvällen lagar vi mat vid ett fågeltorn, snacka lite men går och lägger oss tidigt. Men blir trött av att vara i ständig rörelse och våra tält kallar.

När vi kör från tältplatsen kör jag omkull för andra gången på resan, inget skadades förutom självförtroende. Förbannade grusvägar….






söndag 12 juni 2022

Bulgarien, Motocamp

När vi lämnar Constanta tar vi en lång dag på hojarna och kör hela vägen till Motocamp Bulgarien. Vi kommer fram på fredag kväll och kommer i samspråk med ett par från Essex som flyttat till byn som Motocamp ligger i, även en yngre kille är där som precis också köpt hus i området. Förutom vi är det ett par som skall köra jorden runt under 1 år som också bor på campingen. Motocamp är som en hubb för motorcykel resande och jag har verkligen sett fram emot ett besök här.

Efter vi satt upp våra tält ansluter vi oss till deras bord och det blir en trevlig kväll med många motorcykel historier och mycket skratt, man blir lite avundsjuk på vilka resor vissa har gjort.

Poly som är en av ägarna till Motocamp kommer hem kl 01:00, hon har varit och jobbat som funktionär på Isle of Man och har massvis att berätta från tävlingen. Hon rekommenderar oss att åka dit men att lämna hojarna hemma då det är enligt henne meningslöst att ha med motorcykel dit, att ta med hojen är dyrt, komplicerat och vägarna på ön är överfulla vilket gör att olyckorna även utanför tävlingen är vanliga. Under tävlingsdagarna dog 5 personer i år, i en krasch med sidvagn dog både far och son. Tävlingarna på Isle of Man är livsfarliga och det sker dödsolyckor varje år (det är egentligen märkligt att dom får fortsätta med tävlingen). Den andra ägaren av Motocamp heter Doug, han var också med på Isle of Man men bestämde sig för att köra motorcykel tillbaks till Bulgarien, så honom träffade vi aldrig då han kom hem efter vi åkt.

Ivo som jobbar på Motocamp gjorde så att vi kände oss välkomna, hjälpte med lite praktiska saker och fixade en helt perfekt frukost till oss! Ivo berättade om hur det var att växa upp under kommunismen, att dom visste lika lite om vad som pågick i väst som vi visste vad som pågick i öst och att tiden efter järnridån föll var omtumlande och märklig.

Vi stannade två nätter på Motocamp. Det var skönt att bara hänga på området en dag och prata med folk, tvätta lite kläder och duscha. Paret som skulle köra jorden runt var kul att prata med, det var intressant att lyssna på deras erfarenheter och framtida planer. Dom lovade att hälsa på ifall dom någonsin passerar Sverige, något jag hoppas på att dom kommer göra. Tyvärr hade dom redan lite mekaniska problem med hojarna så jag håller tummarna för dom att allt kommer gå bra.

Här finns mer information om Motorcamp: http://motosapiens.org/motocamp/













Behövde lite mer stöd i livet

Polaren sålde - så jag skaffade mig mer stöd i livet.