Bromsbelägg

För två år sen vid senaste besiktningen fick jag påpekande om att det var dags att byta bromsbeläggen bak på HDn. Så jag köpte ett par nya och därefter har dom legat på arbetsbänken i garaget, med planen att fixa det ”sen”.  

I morgon är det dags för besiktning igen och självklart har jag inte bytt bromsbeläggen, därför blev det en stund i garaget ikväll. Allt satt som fan, så jag fick plocka av oket och därefter rengöra det med break clean, pressade sen in kolvarna med tvingar och sen var det enkelt att montera allt igen med de nya bromsbeläggen.

Nu håller vi tummarna för att allt annat är ok på hojen, för nästa vecka är planen att köra till American Days på Öland.

Sam Manicom, Under Asian Skies

Då var jag klar med bok nummer två från Sam Manicom, boken heter Under Asian Skies och tar vid där den första slutade (jag har skrivit om den här).

I boken får vi följa med Sam Manicom när han kör genom Asien på hans BMW, som han döpt till ”Libby".  Genom sina levande och fängslande beskrivningar tar Sam Manicom oss med på en resa genom de vackra landskapen och kulturerna i Asien. Vi får uppleva de brokiga marknaderna, ljuden och dofterna från gatorna, möten med lokalbefolkningen och de många utmaningar som följer med att resa genom avlägsna områden på två hjul.

En av de mest framstående aspekterna av boken är författarens förmåga att förmedla känslan av frihet och äventyr som följer med att vara ute på vägen. Han beskriver känslan av att vara ett med naturen, att vara öppen för nya upplevelser och att ständigt vara i rörelse. Genom hans resa lär han sig att omfamna det okända och att ha tillit till människors godhet.

Under Asian Skies en inspirerande bok för alla äventyrsentusiaster. Det är en bok som uppmuntrar läsaren att våga drömma stort.

Ni hittar mer om Sam Manicom här: Sam Manicom : Adventure Motorcycle Travel Books (sam-manicom.com)

Avgaser och motorljud!

Igår provkördes motorn minsann! Den drog igång med ett hostande och sen fyllde den garaget med avgaser och ljudet av en motor utan avgasrör. Det var en fin liten stund.

Sen gick det sämre, förgasaren läcker bensin som en inkontinent farbror och växlarna går inte i.
Men nu skall  jag först och främst skaffa ett lite smidigare batteri än grannens husvagnsbatteri och därefter skall jag fixa förgasaren. När det är gjort så skall den provstartas igen för att se om laddningen funkar, vilket ju var orsaken till att jag tog ut motorn från början. Funkar laddningen så är vi ett stort steg närmare målet.

Jag vet med stor sannolikhet vad jag gjort för fel med växlarna och varför dom inte går i, men skruvar man i gamla hojar så får man helt enkelt ta ett problem åt gången och detta får vänta lite. Troligen så måste motorn ut igen, men vafan, skall det bli bra måste det göras två gånger - det vet ju alla!

Att sitta och titta

Det är fan ganska fint att bara sitta och titta på en hoj ibland. Kanske dricka en öl när man gör det, kanske snacka lite skit en stund. Att ägaren sen också lägger ner jäkligt mycket tid på puts gör ju inte saken sämre, det blir ju snyggt, det måste man ju erkänna. Hojen vi satt och drack öl till är en Vrod Muscle -16, stilig sak minsann.

Men jag själv orkar inte putsa, jag tittar på andras istället och så får mina egna hojar vara skitiga.

Motorn på plats!

Igår tog jag hjälp av polaren och tillsammans baxade vi motorn på plats i Hondans ram. Vad som initialt såg väldigt lätt ut visade sig vara en mindre träningspass innan vi fick den på plats. 

Vid de första försöken fick vi aldrig de sista bultarna att passa i hålen, så vi fick göra om det flera gånger innan vi helt enkelt fick kolla i manualen och då såg vilken ordning man skulle fästa den i och då gick det bättre.

Till helgen skall allt kopplas in och kanske kan jag trycka på startknappen på söndag? Sannolikheten att allt då bara magiskt skulle funka är ju liten, men jag lever på hoppet och under kan ju ske säger dom?

När man sätter en motor på plats så firar man också med en liten Jäger, vi kände att det är en ny tradition som vi kommer hålla fast vid.

Flaskor och små framsteg

Har varit lite annat fokus i livet än motorcyklar någon vecka, ovanligt men sånt händer.

Efter jobb tog jag en runda inom Addemoto för att köpa olja och kylarvätska till Hondan, fick även lite tips om att dra runt motorn via vevaxeln för att vara säker på att inget sitter fast. Nu borde jag inte har gjort något som skulle kunna orsaka det, men bara för att vara på den säkra sidan så testade jag. Sen är det ju kul att lära sig något nytt också.

Precis under kylaren sitter ett lock som man lossar med en 17 mm hylsa. Bakom den sitter vevaxeln och den kan man sen försiktigt dra runt, igen en 17 mm hylsa. Plockade ut tändstiften och hade motorn i växel, snurrade på vevaxeln och lös med en ficklampa ner på kolvarna, samt såg att splinen till kardanen snurrade (ingen aning vad det korrekta svenska namnet är för den, benämns som final shaft i manualen). 

Annars så drack jag kaffe och spelade Mimikrys nya låtar, så överlag blev det ju en bra stund i garaget tycker jag.

Sam Manicom, Into Africa

Sam Manicom är nog en av de mest välkända motorcykel äventyrs författare just nu, Ted Simon är troligen den som flest känner till men Sam borde ligga på top 5 i alla fall om du gillar läsa om andras MC äventyr.

Boken börjar med att Sam avslutar sin framgångsrika karriär och kliver av ekorrhjulet så att säga. Han har ingen erfarenhet av motorcyklar utan planen är att lära sig efter som, detta är ett modigt beslut som ibland får ödesdigra konsekvenser. I boken får vi följa hans resa från England ner genom Afrika, hur han får kämpa med för mycket packning, hettan under Afrikas sol, kalla nätter i bergen och den ständiga sanden som tränger sig in överallt. Sam har en enastående förmåga att beskriva människor och känslor, ifall Graham Field kan beskriva naturen så kan Sam beskriva människor och känslor.

Resan genomförs runt 1992, så mobiltelefoner och internet har ingen plats i boken. Det politiska läget i Afrika är också inte riktigt som idag, men det gör inget då det fortfarande är en fantastiskt bok.

En MC resa genom Afrika har faktiskt aldrig lockat mig, men när man läser Into Africa så börjar man fundera över ifall det kanske är något som man borde göra.

Into Africa är Sam Manicom första bok, och den följs upp av ytterligare tre till där man får följa Sams flera år långa resa över världen. Jag kommer inom kort påbörja bok två.

Ni hittar mer om Sam Manicom här: https://www.sam-manicom.com/

Besikta

Besiktning - det är ju egentligen bra att alla fordon som kör på svenska vägar har haft någon form av kontroll gjord. För allas skull är det trevlig att bromsarna på bilen bakom funkar lixom. Men att det skall vara så förbannat svårt att komma ihåg när man skall besikta, eller att det ens skall göras... 

Så i vanlig ordning, någon vecka efter körförbudet är levererat via Kivra så står jag där en morgon utanför Besikta i Lund och väntar på min tur. Denna gången var det plasthojen som skulle kontrolleras och allt gick bra. Nu skall jag bara komma ihåg att besikta HD’n också under nästa månad, det kommer ju säkert gå bra, hoppas jag…

Drevbroms hos Gibsons

Ikväll slängde vi upp polarens Sportster 1200 bygge på släpet och körde till Gibson’s MC nya lokaler i Klågerup. Den skulle lämnas in för att fixa fästen till en drevbroms från ISR, kan man göra det komplicerat så gör chopper byggarna det tydligen :)

Gibson’s flyttade från Svedala till Klågerup för något år sen och det var första gången jag besökte de nya lokalerna, hans tanke är att dra ner på verksamheten något och bara ha öppet tre dagar i veckan. Så verkstaden i Klågerup är betydligt mindre än vad den var i Svedala, men jag får nog erkänna att den ändå var större än vad jag trodde. Butiken är däremot mycket minde, och man kan inte köpa våfflor längre, men det antydes att en korvmoj med våfflor nog kommer byggas inom en snar framtid.

Gibson började som mekaniker på Lelles Mc i Malmö 1979 och 1986 öppnade Gibson eget. År 2001 flyttade han till de så välkända lokalerna i Svedala, och nu hittar ni honom som sagt i Klågerup.

Där var i alla fall som vanligt coola hojar, och att prata med Mr Gibson själv en stund är alltid trevligt. Men nu får polaren vänta två veckor, och sen hämtar vi hojen igen och då har denförhoppningsvis bromsar om allt har gått enligt plan. Vi håller alla tummarna!