Buell Super Cruiser

Buell Motorcycle är ett amerikanskt motorcykelmärke grundat av Erik Buell. Erik Buell, som tidigare arbetat för Harley-Davidson grundade Buell Motorcycle Company 1983. Företaget har historiskt specialiserat sig på sport- och gatmotorcyklar med hög prestanda.

Buell motorcyklar har alltid varit kända för sin innovativa design och teknik. En av dessa innovationer var användningen av Harley-Davidson V-twin-motorer i kombination med Buells egna chassikonstruktioner och fjädringssystem. En annan intressant lösning man hade var användningen av en ram som innehöll bränsletanken, och då fungerade som en del av motorcykelns struktur. Vilket minskade vikten och ökade styvheten. Detta bidrog till en mer responsiv körupplevelse.

Under åren har Buell Motorcycle producerat ett antal olika modeller som Lightning, Firebolt och Ulysses. Tyvärr upphörde produktionen av Buell-motorcyklar 2009 när företaget hamnade i ekonomiska svårigheter. Harley Davidson som hade ägt majoritetsandelen i Buell Motorcycle Company sedan 1998 beslutade att avsluta Buell-varumärket på grund av ekonomiska skäl. Dessa äldre modeller hittar man idag hemma och Buell entusiaster och samlare.

Men den 18 februari 2021 meddelade Buell att man nu är tillbaks och tänker producera motorcyklar igen. Buell planerar att släppa flertalet olika modeller under de kommande åren, men det är framförallt Super Cruiser som jag tycker är lite intressant. Det är en 175hk cruiser som man kommer bygga i samarbete med Roland Sands, att det är just Roland Sands är extra intressant då det var han som arbetade med FXR modellen under sin tid på Harley Davidson. Då FXR räknas som en av de bästa modeller HD har gjort så kan detta bli spännande. 

Leverans beräknas under 2025. Det går att registrera sig för en redan nu, och betala handpenning även om slutpriset är något oklart. Men ett pris på runt 20 000USD ryktas det om, så det är ingen billig leksak för den som är sugen på att gasa Buell släde.

Ifall den är värd pengarna, och ifall den kommer säljas i Sverige får framtiden utvisa. Får jag tillfälle att provköra den så kommer jag absolut göra det, motorn och tekniken är väldigt intressent, men jag tycker faktiskt att utseendet är lite tråkigt och hade nog förväntat mig lite mer.

Mer information kan ni hitta på Buells website: SUPER CRUISER | Buell Motorcycle

Polaren slantar upp!

Efter ett år utomlands kom polaren hem i förrgår och i går åkte plånboken fram hos Lillemans MC och en ny Yamaha Tracer 09 GT införskaffades. 

Får erkänna att detta inte är en motorcykel som jag vet speciellt mycket om. Den har troligen fler hästkrafter än alla mina hojar har tillsammans och en display större än min TV. Jag har testat en tidigare modell som han köpte för några år sen och som en på gatan köpte av honom när han och familjen drog utomlands för att söka solen under ett år.

 Tänker att jag måste prova den när han har hämtat hem den.

 

Den funkar!

När jag senast satte ihop Honda motorn så hade jag klantat mig och fått växlarna lite fel vilket gjorde att man inte kom ur 1'ans växel. Men nu är det fixat och motorn är tillbaks i ramen.

Tyvärr visade det sig att batteriet var dött, vilket kanske inte var helt oväntat efter att ha legat oanvänt i garaget i 3 år... Så iväg till Addemoto för ett nytt batteri och sen uppstart! Efter lite pillande, och lite hjälp av startgas hoppade motorn igång. Men gick väldigt dåligt, så av med förgasarna och efter en snabb rengöring med tryckluft (jag vet, jag skall fixa det bättre sen) så går den nu jämt och startar bra. Lycka!

Gjorde en ordentlig rengöring av den också, använde Kraftrengöring från Biltema och det fungerade förvånansvärt bra, kan verkligen rekommendera den. 

Nästa steg är att se över var den läcker kylarvätska, det är på minst två ställen. Men nu får detta projekt vila en vecka eller två för andra åtagande.

Annars så tittas det mycket på Shed & Buried för tillfället, har ni Dplay kan jag rekommendera denna serie där man får följa Henry Cole och Sam Lovegrove i deras jakt på roliga prylar.

Men nu tar vi helg!

Graham Field - Different Natures

Graham Field är en författare som jag följt under några år. Han skriver roliga reseskildringar på MC utifrån ett dagboksperspektiv, de flesta av hans böcker har jag läst i pappersformat, men nu på senare tid har jag lyssnat på ljudboken. Jag har helt enkelt tillbringat mycket tid i bilen den senaste tiden och det är en bra tidsfördrift.

Det roliga med Grahams ljudböcker är att han läst in dom själv, och då hans böcker är historier ifrån hans dagböcker så blir det väldigt personliga och ärliga historier. 

I Different Natures har han gått tillbaks några år i sina dagböcker och beskriver tre olika resor och olika naturer, därav namnet. De olika delarna är Escapism and Dicovery som är en resa genom nio stater i USA, han och en polare startar från Denver och kör ut till kusten. Den andra resan är Wilderness and confionement, även denna resa startar i Denver men dom kör norrut upp till Alaska, denna berättelsen är absolut min favorit i boken. Beskrivningarna han gör av naturen och känslorna gillar jag verkligen, det är kul, ärligt men ibland missar. Den sista resan i boken är Solitude and waves, i denna åker han själv till Mexico. Starten är som vanligt Denver. Resan till Mexico är ok, men det känns som att det går lite på rutin och beskrivningarna är ibland lite för bittra för min smak.

Hans egna bilder från boken hittar ni här Different Natures - Graham Field och boken köper ni här Different Natures - Graham Field. Lyssnar ni på ljudboken så kan jag rekommendera att även kolla på hans bilder, man får en bättre upplevelse då tycker jag.

Som vanligt kan jag verkligen rekommendera hans böcker! Så iväg och köp dom så har ni något bra att läsa till sommarens semester!

Graham har alltid lite intressanta lösningar för sin packning. Det är oftast funktionellt, men ibland är lösningarna riktigt jäkla dåliga. Det är däremot alltid billigt, och då det innebär fler resdagar tycker jag att han gör rätt prioritering.

Vincent

Ibland får vi fina besök på gatan kan ni tro! Denna gången av en Vincent från 1952. 

Vincent Motorcycles var ett brittiskt företag grundat av Phil Vincent, dom tillverkade hojar mellan 1928 till 1955 för att gå i konkurs 1959. Deras mest kända modell var Vincent Black Shadow, som introducerades 1948 och betraktades som en av världens snabbaste motorcyklar på sin tid. Med sin distinkta svarta färg och imponerande prestanda blev Black Shadow modellen som gav dom sloganen  - Vincent Motorcycles, "the makers of the world's fastest motorcycles". 

Idag är detta en väldigt ovanliga motorcyklar. Jag har sett dom på MC museum och stående hos samlare, men jag har aldrig tidigare sett en på väg. Väldigt kul att se någon som faktiskt kör med en så pass ovanlig motorcykel. Dom byggdes ju för att köras med och inte för att stå i en glasmonter.

Vill ni veta mer om Vincent så finns det här.

Kan berätta att den lät jävligt bra också :)

America Days!

I torsdags körde vi till Öland för att hänga några dagar på American Days. Vi köpte biljetter för ganska länge sedan så jag får erkänna att jag var jäkligt sugen på att komma iväg och mina förväntningar var höga. American Days området var på Lundegårds Camping men vi bodde på Klinta Camping som låg någon km bort. Det tog ungefär 15 minuter att gå dit och vår plan var att det skulle vara lite lugnare där vi skulle bo, vilket det ju var. 

MC turen till Öland var varm, men kul. Väl framme så var det tokigt varmt (för att sen bli en svinkall natt!), vi satte upp tälten och sen gav vi oss iväg till träffen. Vilket var lite av en besvikelse, området var enormt och man fick lite känslan av att det inte var något folk. Men det var ju bara torsdag, så vi tänkte att det blir bättre.

På fredag tillbringade vi en stor del av dagen på området, minglade och pratade med folk, kollade på grejor, drack öl. En bra dag helt enkelt, sen på kvällen så kollade vi på ett band. Lördagen var ungefär samma, vi hade tänkt att kolla på Jill Johnsson men ljudet var så dåligt så man hörde inget, så vi gick till baren istället. 

Söndagen startade med sovmorgon och sen en långsam färd hemåt, Jag och Sofie var ganska slitna får man nog erkänna. Men det var kul att Sofies övningskörning gick väldigt bra och utrustningen funkade, vi har en längre tur planerad till sommaren så detta var en liten testrunda. 

Vi hade väldigt trevligt i vår lilla grupp, mycket skratt och sena kvällar. Men American Days kommer jag inte besöka igen, området var stort och knepigt planerat, där var för lite musik, maten var bra men galet dyrt. Det var för mycket marknad/tivoli över det hela för min smak, sen är inte mitt intresse för bilar så stort så att jag kan gå och titta på dom en hel helg. Nästa år kommer jag köra till Custom Bike Show i Norrtälje istället som är samma helg, har varit där några gånger tidigare och det passar mig bättre.